DDT är ett ämne som många hört talas om, men som få känner till på djupet. Det förknippas ofta med miljöförstöring, hälsorisker och förbjudna bekämpningsmedel.
Under 1900-talet användes det i stor skala världen över, men med tiden upptäcktes allvarliga konsekvenser för både människor och natur.
Kunskapen om ämnet har blivit viktig för att förstå hur vissa kemikalier kan påverka ekosystemet under lång tid – även efter att de slutat användas.
Ursprung och användningsområden
DDT står för diklordifenyltrikloretan. Det utvecklades redan på 1800-talet, men började användas på allvar först under andra världskriget. Då användes det främst för att bekämpa insekter som spred malaria, tyfus och andra sjukdomar bland soldater och civilbefolkning.
Efter kriget blev DDT mycket populärt inom jordbruket. Det sågs som ett effektivt sätt att skydda grödor mot skadeinsekter. Lantbrukare använde det i stora mängder, ofta utan att känna till riskerna. Under 1950- och 60-talen spreds det även i städer och hem, där det användes mot myggor, löss och andra småkryp.
Varför klassas DDT som gift?
När man pratar om DDT gift handlar det om de negativa effekterna som uppstår vid kontakt med eller spridning av ämnet. DDT är fettlösligt, vilket innebär att det lagras i fettvävnad hos både djur och människor. Det bryts ner mycket långsamt och kan därför finnas kvar i kroppen under flera år.
Hos människor har man sett kopplingar mellan höga halter DDT och olika hälsoproblem, som till exempel påverkan på levern, fertiliteten och immunsystemet. Vissa studier har också visat misstänkta samband med cancer, även om resultaten varit blandade.
För djur och ekosystem är problemen ännu tydligare. Fåglar som åt byten med DDT i sig fick förtunnade äggskal, vilket ledde till att äggen krossades innan de hann kläckas. Detta orsakade stor nedgång i populationerna av bland annat örnar och falkar i Nordamerika.
DDT sprids och stannar kvar
Frågan ”vad är DDT?” har flera svar. Det är ett ämne som innehåller klor och som är väldigt tåligt. Just därför tyckte man att det var bra i början – det höll länge och behövde inte användas så ofta. Men eftersom det är så tåligt försvinner det inte heller från naturen, utan stannar kvar i många år.
DDT kan spridas med vinden, genom vatten och via maten vi äter. Det betyder att det kan hamna på platser långt bort från där det först användes.
När förbjöds DDT?
På 1960-talet började forskare och miljöaktivister uppmärksamma riskerna med DDT. En av de viktigaste rösterna var Rachel Carson, som skrev boken Silent Spring (Tyst vår). Hon beskrev hur DDT påverkade naturen negativt, särskilt fågellivet. Boken blev startskottet för en bred miljörörelse.
I början av 1970-talet förbjöds DDT i många länder, däribland USA och Sverige. Sverige var faktiskt först i världen att införa ett förbud, redan 1970. Därefter följde fler länder efter. 2001 kom ett internationellt avtal – Stockholmskonventionen – där många länder enades om att sluta använda ämnet, med vissa undantag för sjukdomsbekämpning i utvecklingsländer.
Används DDT fortfarande?
Trots förbudet används DDT fortfarande i vissa delar av världen, främst i kampen mot malaria. Världshälsoorganisationen (WHO) har i vissa fall godkänt begränsad användning inomhus för att döda myggor. I dessa fall menar man att nyttan kan vara större än risken, om det sker kontrollerat.
Men användningen är hårt reglerad. Länder som fortfarande använder DDT måste rapportera hur och varför det används. Målet är att på sikt fasa ut det helt, och istället använda andra metoder för att bekämpa sjukdomsbärande insekter.
Hur påverkar DDT miljön?
Effekterna på naturen är omfattande. Eftersom DDT stannar kvar länge i marken och vattnet, kan det påverka både djur och växter långt efter att det sprutats ut. Små organismer i jorden kan dö, vilket påverkar hela ekosystemet. Fåglar, fiskar och rovdjur får i sig ämnet via födan, och ju högre upp i näringskedjan ett djur befinner sig, desto större mängd DDT kan lagras i kroppen. Detta kallas bioackumulering.
I vissa områden där DDT användes mycket har man fortfarande förorenade jordar. Sanering av dessa marker är både dyrt och svårt. Det finns även risk att ämnet sprids på nytt vid översvämningar eller andra förändringar i marken.
Hur påverkar DDT människors hälsa?
Även om DDT inte längre används i Sverige, kan det fortfarande finnas spår i människor som levde under perioden då det var vanligt. Eftersom det lagras i fettvävnad och överförs via modersmjölk kan det också föras vidare till nästa generation.
Effekterna på människors hälsa har studerats i flera decennier. Resultaten har inte alltid varit entydiga, men vissa samband har visat sig vara särskilt allvarliga. Det gäller bland annat störningar i hormonsystemet, ökad risk för leverproblem och påverkan på nervsystemet.
Det har även spekulerats i om DDT kan bidra till utveckling av sjukdomar som Parkinsons och olika former av cancer, även om forskningen på dessa områden fortfarande pågår.
